Femurfraktur, Transcervikal (Barn)

Synonymer
-
Andra stavningar
Transcervical fraktur
Latin/Grekiska
-
Engelska
Transcervical femur fracture

BAKGRUND

Definition

Transcervikal fraktur är en proximal femurfraktur hos barn som går genom collum femoris.

Bildgalleri
Klicka på bilden för att förstora den
transcervikal-femurfraktur-barn
Transcervikal femurfraktur.
transcervikal-femurfraktur-barn

Epidemiologi

Vanligaste höftfrakturen hos icke-skelettmogna barn.

Skademekanism

  • Frakturna uppkommer vid högenergivåld. Patologiska frakturer kan uppkomma efter minimalt trauma.5
  • En stressfraktur kan uppkomma i collum femoris om belastningen överstiger benets hållfasthet, t.ex. hos individer med hög belastning, som idrottare eller hos dem med nedsatt skeletthållfasthet, som vid ätstörningar.5

Patoanatomi

Frakturerna är nästan alltid dislocerade.

Klassifikation

Delbet-klassifikation
Denna klassifikation kallas även för Delbet-Colonna-klassifikation. Typindelar frakturerna efter skadans belägenhet. Klassifikationen har prognostisk betydelse.

Delbet-klassifikation av Pediatriska Höftfrakturer2,3
Typ 1Transepifyseal (transepifysär) fraktur 
  • Traumatisk fyseolys av caput femoris
Klicka för större bild:
Typ 2Transcervikal fraktur
Typ 3Cervikotrochantär fraktur (basocervikal)
Typ 4Trochantär (intertrochantär) fraktur

KLINISKA MANIFESTATIONER

Symtom

Smärta och oförmåga att belasta benet.5

UTREDNING OCH DIAGNOS

Slätröntgen

Projektioner: Frontal (AP) av bäcken, frontal (AP) och lateral av höftled.

HANDLÄGGNING

Akut Handläggning

  • Akut ska höftleden dräneras med grov nål eller mini-artrotomi för att undvika högt tryck i leden.
  • Den allmäna behandlingen är sluten reposition och osteosyntes, även om sträckbehandling är en fullt acceptabel metod.

Icke-operativ Behandling

Indikation: Yngre barn < 15 kg, framför allt odislocerade frakturer hos barn före puberteten.
Metod: Sträck alternativt höftgips. Sträckbehandling under 4 veckor.
  • Sträckbehadling: Balanserat sträck på kälke med sträcktråden genom proximala tibia eller distala femur eller ett häftsträck (fungerar bra även på större barn).
  • Höftgips: Hos barn < 2 år uppnås ibland en så god stabilitet att det räcker med höftgips.5 
Uppföljning
  • Röntgenkontroll efter 5 dagar, 4 veckor, 3 månader och efter 1 år.
  • Barnet bör undvika risker 12 veckor efter behandling.

Acceptabla Frakturlägen
Barnkompendium från ALB1 och Vårdprogram från ALB4< 0,5 cm dislokation

Operativ Behandling

Indikation: Barn > 15 kg och där osteosyntes leder till förbättrad frakturläkning eller minskad risk för caputnekros.
Metod: Sluten reposition (vid behov) och LIH-spikning eller K-stift (följt av gips hos de yngre barnen).
  • Dislocerad fraktur kan reponeras på sträckbord.
  • Om det är möjligt ska man undvika att passera fysen (vilket beror på var frakturen ligger).
Postoperativ behandling: Patienten får mobilisera efter några dagar men får inte stödja på benet förrän frakturen är röntgenologiskt läkt.
Uppföljning:
  • Röntgenkontroll efter 4 veckor, 3 månader och 1 år.
  • LIH-spik tas ut efter 2 år medan andra typer av skruvar bör tas bort när frakturen är läkt.
  • Barnet bör undvika risker 12 veckor efter traumat.

KOMPLIKATIONER

Komplikationer

Caputnekros: Avaskulär nekros (caputnekros) uppkommer i cirka 33-50 % av fallen som en följd av att de intraosseösa epifysära kärlen har skadats.1-5 Risken ökar ju mer medial och ju mer dislocerad frakturen är. Sannolikt är det även av betydelse hur länge frakturen har legat dislocerad. Avaskulär nekros behandlas enligt samma principer som vid Perthes-sjukdom.5

Innehållsförteckning

1. Hirsch, G (2001). Barnfrakturer. Ett kompendium från Barnortopeden. Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Karolinska sjukhuset. Stockholm.
2. Egol, K., Koval, K. and Zuckerman, J. (2015). ”Pediatric Hip: Pediatric Hip Fractures.” Handbook of fractures. Philadelphia: Wolters Kluwer Health.
3. Düppe, H., Ohlin, A. (2007). Danielssons och Willners Barnortopedi. Lund: Studentlitteratur.
4. Barnfrakturer och luxationer i slutenvård, vårdprogram. Astrid Lindgrens Barnsjukhus (ALB), 2016.
5. Roos, H., Karlsson, M., Karlsson, J. and Roos, H. (2018). Ortopedi. 1a upplagan