Förlossningsskada

BAKGRUND

Definition

Skada under/efter förlossningskedet.

Epidemiologi

Vanligaste förlossningsskadan är klavikelfraktur (90 %), därefter fraktur på proximala humerus, distala femur, distala humerus, proximala femur och distala tibia.^1-3 Frakturer distalt om armbåge och knäled uppkommer mycket sällan som förlossningskada.^2,3

Riskfaktorer

Förstagångsförlossning, stort barn, långdragen, besvärlig förlossning samt sätesändläge.^1,3

• Intrauterina frakturer kan förekomma vid kraftigt buktrauma. Callus föreligger i dessa fall redan vid förlossningen.^2,3
• Patologiska frakturer vid artrogrypos och osteogenesis imperfecta beror på ledstelhet respektive benskörhet. Frakturerna kan vara multipla.^2,3

KLINISKA MANIFESTATIONER

Tecken

Vid förlossningsskada rör barnet dåligt eller inte alls på extremiteten. Det föreligger svullnad, felställning och/eller ömhet.^1-3

UTREDNING OCH DIAGNOS

Diagnos

Röntgen kan avslöja frakturen.

Differentialdiagnos

Skada på brakialplexus, neurologiska tillstånd och kongenitala pseudoartroser (klavikel eller tibia).^1,3

Slätröntgen

Observera att endast den distala femurfysen är kalcifierad neonatalt, så en fraktur kan vara svår att visualisera. Ofta ställs diagnosen först när periostal callus bli synlig.^1,3 Holland-tecken (metafysärt benfragment) kan avslöja Salter-Harris typ 2-skada.³

HANDLÄGGNING

Behandlingsöversikt

Behandlingen är icke-operativ.

Icke-operativ Behandling

Indikation: Alla fall.
Metod: Beror på frakturens lokalisation.^1,3

PROGNOS

Prognos

God prognos tack vare stor remodelleringspotential. Eventuell förkortning kompenseras av överväxt.^1,3