Kollateralligamentskada, Medial, Knä

Synonymer
Kollateralligamentruptur, MCL, sidoledbandskada
Andra stavningar
Collateralligamentskada, Collateralligamentruptur
Latin/Grekiska
Laesio/distorsio et distensio traumatica legamenti genus collateralis medialis (tibialis)
Engelska
Medial collateral ligament injury (MCL-injury)

BAKGRUND

Definition

Skada av knäledens mediala kollateralligament (sidoledband). 

Epidemiologi

  • Vanligaste knäskadan och utgör 40 % av alla knäskador.1
  • Drabbar unga till medelålders patienter.1
 

Skademekanism

  • Skadan uppkommer oftast vid trauma från sidan med lätt flekterat knä samt valgusbelastning, eventuellt kombinerat med rotation, oftast i samband med idrottsutövning.1 Skadan kan även uppstå när patienten trampar snett.2 
  • O’Donoghues klassiska olyckliga triad: Med i tur och ordning skadas MCL-, mediala menisken samt främre korsbandet som en följd av valgusvåld i kombination med utåtrotation av underbenet (t.ex. skidan som skär utåt, fotbolsspelaren som fastnar med dobbarna i underlaget och attackeras).1
 

Patoanatomi

  • Skadan förekommer inte sällan i kombination med korsbandsskada och meniskskada.2
  • MCL har konnex med mediala menisken (men inte på lateralsidan [LCL]) vilket betyder att ett stabilt knä som smärtar i valgusbelasning kan således vara en medial meniskskada eller alltså (partiell) ligamentskada.

Klassifikation

Skadans omfattning indelas i 3 stadier beroende på grad av ruptur och därmed instabilitet/laxitet:
  • Grad 1: Lokal ömhet samt smärta vid valgusvackling. Stabilt knä.1 Noteras en ökad laxitet upp till 5 mm jämfört med friska sidan (lindrig).2
  • Grad 2: Måttlig sidovacklingsinstabilitet med ökat glapp, men klart slutstopp.1 Noteras en 5-10 mm laxitet jämfört med friska sidan (måttlig).2
  • Grad 3: Höggradigt sidovacklingsinstabilt utan klart slutstopp.1 Noteras > 10 mm laxitet jämfört med friska sidan (uttalad).2 Vid grad 3-skada med en ökad laxitet på > 10 mm föreligger som regel skada även på främre korsband och menisk.3
 

KLINISKA MANIFESTATIONER

Symtom

Patienten upplever lokal knäsmärta, belastningsvårigheter eller plötsligt faller eftersom knäet viker sig samt att knäet är ostadigt (instabilitetskänsla).1,2 Det finns en smärtparadox, där partiell skada ofta gör mer ont än en total ruptur.

Tecken

Inspektion: Hydrops ses vanligen inte vid isolerad skada såvida inte associerade intraartikulära skador (korsbandsskada) föreligger. Lokal svullnad kan ibland ses framför allt vid större rupturer, grad 2- och 3.1,2
Palpation: Palpationsömhet motsvarande ligamentets utbredning, oftast över det proximala fästet på femur, och ibland även över mediala ledspringan, vilket gör att meniskruptur ibland kan misstänkas.1
Rörelse/rörelseomfång: Inskränkt rörelseomfång. Smärta utlöses vid provokation. Generellt gäller, ju större skillnad i laxitet, desto större sannolikhet för en kombination med främre korsbandsskada.2
  • Smärta utlöses vid abduktion/valgus av knäleden i 20-30° flexion. Eventuellt noteras ökad sidovacklingstendens beroende på graden av ligamentskada men kan akut vara svår att påvisa.1
  • Observera att sidovackling måste testas med knäet i 20-30° flexion. I full sträckning stramas bakre kapseln upp tillräckligt för att ge god stabilitet. Om laxitet föreligger i full extension rör det sig om en stor skada då bakre kapseln är trasigt liksom rätt sannolikt också främre korsbandet.1

UTREDNING OCH DIAGNOS

Slätröntgen

Projektioner: Frontal-, lateral- och vridbild av knäet.
Fynd:
  • Vanligen normal men kan i undantagsfall visa associerade skador.
  • Pellegrini-Stieda-kalcifikation: Anses vara tecken på gammal MCL-skada. Detta är en kalcifikation/förkalkning medialt ovan knäleden (vid mediala femorala fästet).

Datortomografi (DT)

DT kan vara indicerat för att kartlägga en eventuell tibiakondylfraktur.2 
 

Magnetresonanstomografi (MRT)

MRT kan vara av stort värde vid instabilitet samt for detektion av associerade skador.1,2

HANDLÄGGNING

Behandlingsöversikt

  • Grad 1 och 2-skador: Kan slutbehandlas konservativt, i avsaknad av misstanke på associerade skador (hemartros och/eller låsning), redan på akuten.1
  • Grad 3-skador: Överväg initial temporär stabilisering i gips inför definitiv åtgärd.1
 

Icke-operativ Behandling

Indikation:
  • Grad 1 och 2-skador utan misstanke på associerade skador (hemartros och/eller låsning) samt isolerade grad-3-skador.1
  • Hos äldre och lågaktiva patienter med grad 3-skada.2
Metod: Isolerade kollateralligamentskador läker om ändarna har kontakt med varandra. Läker vanligtvis på konservativ behandling. Gipsning eller operation av en isolerad ligamentskada förlänger bara läkningstiden.
  • Lättare stöd/kompressionsförband, fri mobilisering, analgetika och vid behov kryckor.
  • För grad 2-skada kan ledad sidostabiliserande (valgusstabiliserande) ortos (t.ex. Genu Syncron) ges. Elastiskt bandage kan has under eventuella ortosen. Ortosen ska tillåta full rörlighet under 1-6 veckor beroende på skadans allvarlighetsgrad.2 Patienten får belasta fullt och muskelträna i ortosen.2
  • Isolerad medial grad 3-skada behandlas med ledad ortos 6-8 veckor och träning med hjälp av fysioterapeut. Patienten får belasta fullt och muskelträna i ortosen.2
Uppföljning: Remiss till fysioterapeut för styrke- och koordinationsövningar framför allt vid grad 2-skador och planera för återbesök efter cirka 6 veckor.1
  • Quadricepsträning direkt. Rehabilitering hos fysioterapi kan redan påbörjas efter 2-3 dagar.1 Rehabilitering innefattar rörlighetsträning och successivt stegrad koordinations- och styrketräning.2 
  • Vid måttliga skador kan även sidotejpning av knäet göras.1
  • Kontrollerad belastning tillåts, möjligen kryckkäppar för partiellt stöd kort tid.1
 

Operativ Behandling

Akut ligamentskada
Indikation: Grad 3-skada, framför allt vid association med andra skador, d.v.s. med menisk- och/eller korsbandsskada eller om knäleden nästan, eller helt, har gått ur led (subluxation/luxation) med multiligamentära skador.1,2
Metod: Grad 3-skada är oftare förenad med associerade skador (korsband, menisk) varför behandlingen varierar.1 Vanligen repareras i en första omgång menisk- och ledbandsskadorna, medan en främre/bakre korsbandsplastik utförs i en andra seans.2
Postoperativ behandling: Beror på utförd operation.1

Kronisk ligamentsinsufficiens
Allmänt: Kronisk ledbandsinsufficiens förekommer i enstaka fall, även efter grad 1- och 2-skada.2
Indikation: Grava funktionella besvär.2
Metod: Stabiliserande plastik, ofta med hamstringssenorna som ligamentersättning. Vis associerad korsbandsinsufficiens (inte helt ovanlig skada), måste även en främre korsbandsplastik genomföras i samma seans.2

PROGNOS

Prognos

Prognos är god med icke-operativ behandling, där tidig rörelse- och funktionsträning förbättrar de funktionella resultaten.1,2 Patienter med isolerad MCL-skada brukar återfå bra knäfunktion efter 6-12 veckors rehabilitering. Det kan dock ta upp till ett år innan patienten har återfått full funktion. Återkommande eller långvariga besvär med instabilitet är sällsynta.2

Innehållsförteckning

1. Sandersjöö G, redaktör. Ortopediskt traumakompendium. Stockholm: Artmed; 2012.
2. Roos, H., Karlsson, M., Karlsson, J. and Roos, H. (2018). Ortopedi. 1a upplagan